Tja!
Sitter inne o myser av att titta ut på snön, snart mitt i natten.... men somnade fint efter vi ätit innan (tror tom jag fick behålla maten) besatt av mat när man inte får äta vad man vill. De flyger pizzor, stora tallrikar med spagetti o köttfärs, stoooora smörgåsar med ALLT på i mitt huvud dagligen, lite som Homer i Simpsons :) vad felas tarmarna? de vet dom inte men utredning pågår. Jag har aldrig varit den stora varianten men vad e jag då nu!!! En ännu mindre variant kan man väl säga. Nåväl snart e jag nog på benen igen o hoppar o skuttar. Nu e jag mest trött och denna sjukvården håller på att gå mig på nerverna. Men man ska aldrig ge upp och de kan man ju inte heller när man älskar livet och har det bättre än någonsin. En vänlig själ i familjen jag gift in mig i har bra kontakter inom sjukvården, har hjälpt mig att hitta en av de bästa i Lund så Bye Bye Mas och Yolla (som bara försvann) men ett stort tack till alla underbara sköterskor o läkare som gjorde den förskräckliga gastroskopin på mig igår. Om ändå alla inom vården vore så fina och förstående.... man tror att man väljer yrke av intresse, ngt man brinner för men icke. Yolla har hamnat på fel planet kan man lugnt säga.
Ensamhet? ja sen är det är ju det här med att vara positiv, läste precis en blogg, en gammal vän till mig fick reda på att hon hade cancer i höstas och är nu opererad och fullföljer med cellgift. Positiv, ja det är hon och har alltid varit. Tjejen med glimten i ögat, skratt som smittar av sig in i själen, hur blev de så, att hon blev sjuk? jag har haft nära familjemedlemmar som gått igenom samma som henne och, räcker det inte nu? lite så kan man ju känna. Men att läsa hennes rader, jag förstår att det finns så mkt känslor inblandat i min väns resa genom detta då hon har man och 3 barn men ändå lyckas hon få till detta med lite finess om cocktails etc. Ja varför gräva ner sig?!?
Jag vill bara få ett svar, du har en inflammerad tarm pga de o de och här har du en kur, och är piggelin om en månad. Jag tror iof inte att det är ngt värre heller, eller så läks det av sig själv.
Att gå i ovisshet och inte få svar, lite lummiga svar har jag fått men att vikten inte ändras, att magen inte vill behålla den snälla maten jag äter, varför? såklart undrar jag efter alla dessa 100 prover som tagits där det visats endel dåliga värden men det kan vara så mkt och Umas har ju så mkt att göra....
När jag nu fått en ny läkare i Lund och mailar min nuvarande läkare i Malmö så svarar hon
"tack för ditt mail, då jag bytt klinik har någon annan tagit över dig, kan du själv ta kontakt med din nya kontakt?" öööö NÄ, det är väl ditt jobb att berätta att du bytt klinik till att börja med (ja tror hon fått sparken för hon e väck i huvudet) sedan att berätta vem min nya "kontakt" är!! Ja ja nog om henne hon har bara irriterat mig, sen den dagen jag låg inne för att få upp näringen i kroppen som va litta trötter.
Ja ensamhet, jag har världens finaste man som alltid finns här, mamma av guld, vänner som man inte kan annat än älska högt. Men ändå finns det en ensamhet i väntan på svar när ja lunkar omkring hemma o ser mig själv i spegeln o saknar min kropp och styrka. Den inre styrkan är de inge fel på men den yttre är lite svajig. Bloggen har alltid varit skön att kunna skriva av sig på, så de fortsätter jag göra.
Vad ingen riktigt förstår e mina inre tankar men så är det ju med alla, dom tankarna bär man själv. Kanske undrar man varför och hur jag kan va trött när jag vilar eller tar det lugnt på dagarna, eller att jag blir så snabbt trött efter vi gjort ngt. Sedan blir jag frustrerad på mig själv att jag inte orkar med allt jag brukar.
Acceptera det är ju vad man får göra, jag har faktiskt accepterat och är snäll mot min kropp, sen har jag blivit en baddare på att laga olika sorters soppor, grönsaks puréer och kokt fisk. Sen gillar ja barnmat, en burk me spagetti o köttbullar e alltid fint, fast lite jobbigt för magen ibland men man får ju unna sig lite fest ;)
Vissa dagar när sminket kommer på och vi träffar ngn vän ser man inte vad som pågår i min kropp och många undrar nog vad som felas? det är dagarna jag försöker leva som jag brukar och låtsas som allt vore som vanligt.
Terapi att skriva, nästa inlägg blir roligare, lite mops bilder kanske eller bilder på när Peter river väggar hemma eller borrar upp hyllor (pågår i skrivande stund) det är då inget fel på hans energi och det är Underbart. POSITIV är hans förnamn och tack för det.
Vill speciellt tacka min älskade man som Alltid finns här för mig, att finna dig var att finna lyckan. Tacka min Fantastiska mamma som ger mig styrka och stöd dag som natt, du är en ängel mamma.
Mopsarna ger villkorslös kärlek och många goda skratt dagligen.
Så i det stora hela lever jag ett otroligt rikt liv med så fina människor omkring mig.
Kärlek och godnatt
